Tänk själv!

"Tänk själv" är något så bra som en kul handbok i filosofi för unga läsare (ca 10-14 år). Den är full av roliga frågor och spännande tankeäventyr som stimulerar läsaren att tänka själv.

Boken ger en lättfattlig och intressant inblick i vad filosofi egentligen handlar om. Här får man möta flera av de mest kända filosoferna och dessutom stifta bekantskap med en rad stora frågor som lär en att filosofera själv.

Peter Ekbergs och Sven Nordqvists (bilder) bok skulle rent av med fördel kunna användas i skolan (mellanstadiet).

Peter Ekberg: "Jag brukar säga att människan är en filosofisk varelse, då menar jag just att de allra flesta människor bär på frågor om världen och sig själva. Genom att ge sig ut på ett tankeäventyr, och genom att läsa vad andra tänkt om samma frågor, kan man få hållbara svar."

Grekland och information

Förr när man i maj månad sade Grekland så brukade de flesta få något drömmande i blicken och tänka på den annalkande sommarsemestern. Nu är Grekland på allas läppar av andra skäl. Grekland får inte bara européer att darra utan nu även amerikaner. Och i dessa dagar när det knyter sig i magen på många bara man säger Grekland så ser vi på flera håll inom europeiskt näringsliv att man på många sätt börjar agera räddhågset, alltför räddhågset. Många möjligheter går i onödan förlorade och många intelligenta organisationer blir väsentligt mindre intelligenta. Även här kan vi faktiskt fundera över Grekland fast utifrån en informationsaspekt.
Fundera över sammanhanget mellan rådande situation i Grekland och det informationsflöde som rått där under en tid. Vilken information har man inifrån och ut spridit från ledningshåll och vilka blev till slut konsekvenserna?
Låt oss nu betrakta detta ur ett organisationsperspektiv. Vi vet av erfarenhet att ett rikt informationsflöde av kvalitativ information, alltså av högsta sanningshalt ökar så gott som alla organisationers intelligens. Och ju ärligare och visare informationen är, desto mer bidrar den till organisationens intelligens.
Sedan är det givetvis inte tillräckligt. Enbart information leder inte till att en organisation handlar intelligent. För att informationen ska kunna användas rätt ska man också ha en intelligent delegeringskultur. För att optimera en organisations intelligens måste alla medlemmar av organisationen ha rätt (läs stort) handlingsutrymme. Det är ju först då man har nytta av sin höga grad av kunskap som man kunnat skaffa sig utifrån den rika informationen.
Detta, som nästan allt annat, skapas inifrån och ut. Det vill i detta fall säga att den centrala ledningen skapar detta. Inifrån och ut skapar man och tydligt uttalar man omfattande ansvar (vilket leder till högt ansvarstagande) på alla nivåer.
Avslutningsvis vill jag säga att jag är glad att flera gånger fått möta Georgios Papandreou och önskar honom verkligen all lycka till med ett arbete så svårt att nog ingen annan vill byta med honom. Han har ju långt tillbaka även erfarenhet som städare men den storstädning som han nu står inför kommer att vara smärtsam, mycket smärtsam för många, om det ska gå vägen.
Lite tankar om de vanligaste delegeringsprinciperna härnäst.

Att ta hand om en hel bys befolkning

Vår uppgift på Tollefors Consulting är väldigt ofta att på olika sätt öka våra klienters inflytande. De är oftast redan mycket inflytelserika men vi tar det längre, ofta mycket längre. I samband med det arbetar vi också med det ökade ansvar som det samtidigt oftast medför. Inte sällan arbetar vi också med att uppnå största tänkbara mognad. Enkelt betraktar vi det som att mognad är summan av individens (eller för den delen organisationens) mod och hänsyn. Att med känsla kunna balansera hög grad av mod med stor hänsyn. Detta visar sig ofta vara en väldigt viktig framgångsfaktor. Att förtjäna stort inflytande hänger samman med riktigt hög mognad, mycket mod och stor hänsyn.

Den historia jag här ska berätta handlar om stort inflytande (men inte ett inflytande man förtjänat, så tänk på mod och hänsyn när ni läser den:
Peter Koestenbaum (som jag studerade för under 80-talet) berättade för ungefär 25 år sedan om en av de amerikanska företagsledare han undervisade. Denne i sin tur hade för Peter berättat detta då ca 20 år gamla minne (alltså från tidigt 60-tal) som han med tydligt avtryck bar med sig dagligen. Det handlade om mod och hänsyn och det handlade om hans ansvar som individ. Ett ansvar att i alla sammanhang uppträda civiliserat, att alltid själv ta ansvar för sina personliga handlingar. Som fyrtioåring hade han, företagsledaren, nått en mognadsgrad och fått erfarenheter som han inte hade vid tjugo. Vem gäller inte det förresten?

Som tjugoårig pojke vandrade han som ensam(!) amerikansk marinkårssoldat in i en Vietnamesisk by. Hela byns befolkning var obeväpnade och de var mycket rädda för den amerikanske marinkårssoldaten vilken var beväpnad till tänderna med K-pist, patronbälten och handgranater.
Men det var inte bara byns befolkning som var rädda för honom. Han var också rädd för sig själv.
Byn och dess befolknings öde vilade i hans händer – en tjugoårig pojkes händer och man satte sin tilltro till att han skulle visa sig vara civiliserad. Pojken hade fått ett uppdrag från sitt befäl, att äta middag med byns ålderman och att försöka att utröna om han var FNL-sympatisör eller inte. Om han efter desserten, avrundningen på vad som visade sig vara en trevlig middag med vänskapligt samtal, skulle finna att åldermannen inte sympatiserade med FNL. Då skulle han ge honom en kram och tala om för honom att eftersom att han var en av dem så skulle de ta väl hand om och skydda honom liksom byns befolkning som helhet. Om han däremot visade sig var FNL-sympatisör skulle han, i enlighet med order, med hjälp av sin vapenarsenal ”ta hand om” byn och först om åldermannen. Väl vid desserten förstod han slutligen att åldermannen var FNL-sympatisör och pojken lydde order.
- Vad kan vi lära oss av detta?

Celsius och Klingenstierna

Kungliga vetenskapsakademien bildades som bekant 1739 och de två första ledamöterna som valdes in var inga mindre än Anders Celsius och Samuel Klingenstierna.
Dagligen blir vi påminda om Celsius (Anders 1701-1744). Vad alla dock inte känner till om Anders Celsius är att såväl hans far Nils som farfar Magnus också var framstående astronomer.
Om Samuel Klingenstierna (1698-1795) vet vi att han var såväl framstående matematiker som fysiker och att han undervisade vid Uppsala universitet tillsammans med Linné.
Vad inte alla känner till om Samuel Klingenstierna är att han var sonson till biskop Zacharias Klingius, son till Helena Maria Gyllenadler och född och uppvuxen på Tollefors i Kärna socken i Östergötland.

Sartre och jag på morgonen

"Innan vi lever, är livet inte något,
men det tillkommer oss att ge det en mening
och värdet är inget annat än den mening vi väljer."

Orden är Jean-Paul Sartres. Det känner ni nog till.
De pryder min vägg på kontoret och jag vet att det inte var precis så som Sartre tänkte, men dess verkan på mig är att det varje morgon påminner mig om följande:

Vikten av att hjälpa alla i min närhet att förstå nödvändigheten i att vi såväl intellektuellt som emotionellt har eller annars tar full kontroll över vårt eget jag. Att vi skaffar oss största tänkbara förståelse för oss själva och vår omvärld. Att vi verkar utifrån de väl kända metoder som ökar vårt inflytande över allt som är väsentligt för oss och som vi har möjlighet till någon form av inflytande över. Att vi lär oss att konsekvent fatta beslut utifrån ett samlat hänsynstagande till allt som är väsentligt och alla som är väsentliga för oss.

Fördel - i tennis (och i andra sammanhang)

Ett engagemang inom tennis har fått mig att än en gång plöja igenom, den i mitt tycke väsentliga, litteraturen inom avsnittet idrottspsykologi. Jag reflekterar då över att Charles Garfield nog är lite missförstådd i Skandinavien. Många skandinaver associerar ju främst till teambuilding när man nämner Garfields namn. Men min uppfattning är att han faktiskt bättre, än de flesta andra som arbetat med idrottspsykologi, förstått en stor del av vad det huvudsakligen handlar om. Nämligen att verkligen topprestera.

Det är en vetenskap långt mer sofistikerad än all denna enkla coaching/peppning som vi nu ser mer eller mindre överallt, på alla nivåer och i snart sagt alla sammanhang i Skandinavien och som nu dessutom även ”drabbar” många som inte ens frågat efter den. Detta sedan Skandinavien svämmat över av coacher så till den milda graden att detta, oftast ”billiga” coachande, peppande eller i värsta fall ”självkänsla -tjat” trängt sig in i alla sorters publikationer, ja rent av också i TV-tablåerna.

Charles Garfield däremot bombarderar oss inte på ovanstående sätt. Han är f ö inte heller varken ny eller särskilt spännande. Men han har seriöst forskat i högpresterande idrottsmäns topprestationer (i stor utsträckning även enskildas prestationer) och har flera förklaringar som bidrar till att man kan komponera lösningar som fungerar i många sammanhang.
Det kan vi ta tillvara på och till det har vi faktiskt sedan ”endast” att addera vad som bör adderas därtill. Men det är häpnadsväckande sällan någon vanlig idrottspsykolog som mäktar med att göra det.

Den absolut toppresterande måste givetvis, som exempel, leva sin roll som toppresterande idrottsutövare all vaken tid. Det är en av skillnaderna mellan att nå framgång och att göra succé eller mellan att bli topp tio, fem eller tre och att faktiskt bli bäst!

Vi får ibland frågan varför är det så många som skulle kunna bli bäst men som aldrig blir det?
En väsentlig del av svaret är: För att man måste göra ett val och man måste välja att göra en del som de som aldrig blir bäst väljer bort.

Att välja att göra vad som krävs för att man ska kunna bli den bästa, det är ett val som idrottsutövaren själv måste göra. I vårt fall, när vi får en förfrågan, är vi alltid tydliga med att berätta om detta och beskriva hur snart vi kan se och förstå vad valet innebär. Vi hjälper till med att se till att man får möjlighet att göra valet så tidigt som möjligt, så att vi aldrig spiller onödig tid. Så snart man över huvud taget kan, ska man ha underlag för att fatta beslut om huruvida man vill göra vad som krävs för att nå de mål man har.

Relationen mellan å ena sidan våra adepters/klienters ambitioner och mål. Och å andra sidan det arbete som vi har att uträtta tillsammans måste vara rätt. Vi måste vara överens om precis allt vad som krävs av alla parter för att vi ska uppnå önskat resultat.
En sak som skiljer oss från de flesta eller kanske nästan alla andra aktörer inom detta avsnitt är bl a att vi när vi arbetar med idrottsfall arbetar lika mycket med att åstadkomma fullkomlig vakenhet och ständigt fokus, som vi gör i alla andra sammanhang där vi är verksamma.

När man är klar över ambitionerna och tillfört all nödvändig kunskap och sett över hur man optimalt kan utveckla alla färdigheter så vidtar det totalomfattande arbetet. Ett arbete som man bedriver inte bara på, som i detta fall tennisbanan, utan faktiskt överallt och alltid. Med anledning av det är arbetsinsatsen som våra adepter måste göra initialt oftast större än vad av andra aktörer kräver av sina adepter.
Men det visar sig alltid vara en god investering.
Är man beredd att börja göra det arbetet så ser man ganska snart vilka resultat man faktiskt kan få ut av det. Och då börjar det plötsligt bli väldigt enkelt.

Av övertygelsen om att detta är rätt och att det kommer så fruktansvärt mycket goda resultat ut av det börjar det efter en tid nästan gå av sig självt. Disciplinen börjar helt korrekt att komma inifrån. Den kommer naturligt ur övertygelsen om att vi gör rätt. Man blir helt enkelt en discipel under sina egna målsättningar.

Då är det en stor förmån för oss alla som är delaktiga att vi just får vara del av detta. Då utvinner vi nämligen synergi på högsta nivå! Och som en ytterligare synergi av detta kommer oftast också att den som arbetat hårt för att nå dit oftast inte bara når sina idrottsliga mål utan också lättare når framgång och välmående i alla sammanhang. Och att få nå dit tillsammans med våra klienter - det är vår stora drivkraft!

Älskade lågkonjunktur!?

Många är de som förfasar sig över lågkonjunkturen. Samtidigt är det många som i denna funnit fantastiska möjligheter. Många av de som vi har glädjen att ha som klienter har uttryck sig på ungefär samma sätt och prisat lågkonjunkturen för alla möjligheter den bjudit på.
Visst har det i lågkonjunkturens kölvatten även följt många oönskade konsekvenser och visst är det så att möjligheterna kanske inte öppet ”bjuds” oss. Vi behövt, liksom alltid, arbeta för att uppnå resultat. Vår erfarenhet av lågkonjunkturen är i alla fall hittills sensationellt god. I och med att vi arbetar konsekvent möjlighetsinriktat så har vi, tillsammans med våra klienter, lyckats identifiera och tillvarata en oändlig massa möjligheter för dessa, som faktiskt tillkommit som direkta resultat av lågkonjunkturen. Och när konjunkturen vänder så är hävstången som alla vet i många fall enorm.